Kapitel 2

OBSERVERA! Detta kapitel innehåller en hel del som inte bör läsas av barn eller minderåriga! Var varnad!

Saga kunde inte bestämma sig för om det var för att hon var den nyaste in, eller om det var Viktor som försökte straffa henne för att hon inte lät honom kyssa henne under gårdagen. Men första dagen  på jobbet och hon fick verkligen göra all skitgöra: Hämta kaffe, strimla papper, arkivera... Viktor skickade till och med iväg henne, som i förbigående på att vara översynsman vid det lokala skolvalet. Men även om det smakade lite galla till en början med så visade det sig att hela situationen blev riktigt intressant. Inte mindes hon att hennes skolgång hade varit så konfliktfylld och fylld med problematiska frågor. Hon bestämde sig där och då att hennes främsta fokus när hon skulle leda en kampanj för borgmästare skulle  bli just skolfrågor!

 

 När hon kom hem sent den kvällen höll hon på att få en smärre chock! Viktor satt utanför hennes dörr och väntade på henne.
-Jag har kommit för att kräva igen mitt segerpris sa han med ett busigt leende och Saga kände hur hennes hjärta började slå hårt, hårt.
-Jag... Jag trodde vi var kvitt stammade hon.
-Inte på långa vägar, mumlade Viktor och böjde sig fram långsamt och placerade en mjuk kyss på henne läppar. Saga kände hur hon flämtade till av både förvåning och upphetsning. Vilket Viktor tydligen tog som ett tecken på godkännande, för han fördjupade kyssen och Saga kunde inte annat än att ge efter för de motstridiga känslorna som rusade genom hennes kropp och besvara kyssen. Men lika snabbt som han hade börjat, lika snabbt så drog han sig undan igen och lämnade Saga stående vid ytterdörren flämtandes efter luft.
-Så, nu är vi kvitt! Syns på jobbet imorgon Snowqueen. Och så var han borta.

 Dagarna som följde så visste Saga inte om hon skulle skratta eller gråta. Viktor behandlade henne som vilken anställd och underlydande som helst när de var på jobbet - som luft alltså. Men hon slapp i alla fall fler "specialuppdrag" vilket hon var evigt tacksam för. Det värsta var nog ändå alla blickar som hon tycktes få från människor på gatan. Förebrående blickar. Blickar som sa: "Vi vet nog vad du har gjort. Du tänker gå sängvägen för att stiga i karriären. Skäms!" Och skämdes gjorde hon. Men vad hjälpte det när han om och om igen återkom i hennes drömmar?

Dagarna gick och det började bli höst. September var slut och det hade blivit Oktober. Viktor hade inte kommit hem till henne flera gånger och på jobbet var han sluten som en mussla och behandlade henne mest som luft. Vilket passade Saga alldeles utmärkt så hon kunde få lite distans till det hela. Men så en kväll, nyss hemkommen från att ha jobbat övertid på jobbet så hörde hon hur det knackade svagt på altanrutan. Utanför, i ösregnet stod Viktor.
-Hej sa han tyst. Får jag komma in?
-Men självklart. Kom in, du är dyblöt! Vad gör du här? Har jag missat någon fil på jobbet? Eller gäller det vårt.... vad? Var inte vi kvitt?
-Jag har inte kunnat sluta tänka på dig, på dina läppar. Hur de smakade när vi kysstes. Har inte kunnat sova, sa han mjukt.
Varsamt böjde han sig fram och kysste Saga lätt, en kyss som hastigt fördjupades.
Med en röst så hes av begär att hon nästan inte kände igen den själv sa hon:
-Vi måste få av dig de här blöta kläderna. Låt mig hjälpa dig...

 

Saga mindes inte mycket av vad som hände sedan. Allt kändes mer som ett rött erotiskt töcken. Plötsligt befann hon sig avklädd uppe på hennes loft. Hon sittandes i Viktors knä. Hans händer gjorde upptäcksfärd överallt på hennes kropp och lämnade små heta rännilar av vällust i sina spår.

 -Det är sent, mumlade Viktor med hes röst. Är du säker på att du inte vill sova istället?

-Baby, svarade Saga. Sova är det sista jag tänker på just nu. Så håll tyst och kyss mig istället!

Det hade hunnit bli sen morgon innan de båda steg upp för att göra sig ordning för resten av helgen. Båda var ganska trötta, för så mycke sova hade det inte blivit...

 

-Jag måste gå Snowqueen. Platser att vara på och människor att träffa du vet.

-Aaaww, måste du verkligen gå? Stanna lite, snälla? Jag vet att du kan värma upp mig, log Saga.

-Ledsen raring, men jag har lovat Sophie att vi skulle ta och titta på nya tapeter till köket idag. Senare i veckan kanske?

-???

-Ja, vi har börjat renovera köket. Förra veckan var det kakling, nu skall vi välja tapeter. Nästa vecka blir det möbler.

-Är du slug eller?! Sophie? Vilken jäkla Sophie?

-Min fästmö. Trodde jag sagt det?

-Nej, du har inte sagt ett jota!

-Sorry...

-Förlåt..?! FÖRLÅT Är det enda du har att säga? Vilket svin du är... Ut! Ut med dig! Jag vill aldrig se dig igen!

Viktor backade ut med händerna över huvudet.

-OK, ok - var inte så snarstucken Snowqueen. Jag går som du ber mig om. Skall jag ringa fredag?

-UUUUT!!!!

 

Saga var fortfarande fly förbannad flera dagar senare, när en annan av hennes arbetskamrater Pedro bjöd med  henne på Halloweeen-crawl nere på den lokala puben. När hon hörde att kläd-kod var "Ledsen Clown" borde hon anat ugglor i mossen. Men just där och då så sket hon i allt vad varningsklockor hette!  På plats nere på puben såg hon till att  beställa drink efter drink av det starkaste slag. Snart (Men inte snart nog) såg gjorde det inte lika ont i hjärtat längre. Fast hon var i och för sig inte lika stadig på benen heller....

Det hade blivit riktigt sent och många shots senare. Baren skulle stänga och på vingliga ben försökte Saga ta sig hemåt. På parkeringsplatsen hörde hon Pedro ropa på henne:
-Saga!
Mycket långsamt (Mest för att inte tappa balansen) vände hon sig om och såg Pedro som precis hade kommit ifatt henne.
-Du glömde din jacka.
-Jag hade ingen jacka med mig när jag kom.
-Aj då... Undrar vems det här är då? Men nu ser jag något annat du har tappat.
-Vad? Saga började känna sig orolig och började känna i sina stora clownfickor.
-Där, sa Pedro. Mitt på näsan. Kan du inte se det?
-???
-Vänta, det var lite smuts. Inget allvarligt. Låt mig torka bort det. Han sträckte fram ett finger som om han skulle gnugga bort inbillad smuts från Sagas näsa. Men istället så pussade han henne lätt på näsan.
Saga började fnittra hejdlöst. Pedro tog ett steg tillbaka och lyckades faktiskt se en aningen förolämpad ut. Clown-makeup eller inte.
-Så rolig var jag väl inte? Jag är den ledsna clownen, kommer du ihåg?
-Nej, fnittrade Saga. Det är bara det att jag aldrig blivit kysst av en clown förut. 
-Kyss? Jag skulle bara torka bort lite smuts på damens näsa.
-Jaha, det säger du alltså? Tror inte du att jag vet hur en clown-puss känns?
-Vet du, jag tror faktiskt inte det...
Saga sträckte sig fram mot Pedro för att placera en puss tillbaks på Pedros vita kind. Men istället så fångades hon in i hans armar och blev indragen i en lång utsökt kyss.
-Det där har jag velat göra hela kvällen sa han.
Och Saga log och tyckte inte det kändes fel alls. Utan mysigt, underbart och alldeles rätt. Säkert skulle hon ändra sig under morgondagen. Men just nu fanns det ingen annan plats hon ville befinna sig på....

Morgonen efter hade Saga världens kopparslagare. Taktiskt nog hade hon, när hon släpat sig hem lyckats kravla sig upp till sin loftsäng. Men hon hade missat att ta bort all av sin clown-makeup från gårdagen. Med en djup suck släpade hon sig in i duschen, tog en kall dusch och klädde på sig igen. Efter en snabb frukost bestämde hon sig för att bege sig till biblioteket för att få lite läst i lugnt och ro. Pedro hade lovat att ringa senare, men inte förrän senare på eftermiddagen.

Hon plöjde igenom många av sina favorit-författare den förmiddagen. Hon var på sin tredje Agata Christie-deckare när hon plötsligt kände två händer täcka för hennes ögon och en alltför välbekant stämma säga: Gissa vem?

Hon snurrade runt och rakt in i Viktors varma famn.

-Viktor! Vad gör du här?

-Hey Snowqueen! Har du saknat mig? 

Med alla krafter hon hade frigjorde hon sig och stötte bort honom.

-Har inte du en fästmö att vara hos sist jag kollade? fräste hon.

- Sophie? Vad är det med henne då? Hon är på bokklubb med sina väninnor sist jag kollade. Barnen är hos sin mormor. Det finns gott om tid för oss att ha lite skoj.

Saga drog ett djupt andetag för att lugna ner sitt kokande inre och för att hindra att hon inte sa något hon senare skulle få ångra.

-Snälla Viktor. Jag trodde du kunde förstå. Jag kan aldrig vara den andra kvinnan. Ever! Jag vill inte binda mig och du vill inte skilja dig - inte egentligen. Så det är över mellan oss.  Gå nu.... snälla..... Det sista sade hon med en röst nästan inte hörbar. Viktor ryckte nonchalant på axlarna och gick mot biblioteks-dörren. 

-Som du vill Snowqueen. Ditt hjärta är kallare än is. Men du kommer att få ångra det här. Sanna mina ord. Man leker inte ostraffat med Viktor Valqvist!

 Precis som de hade kommit överens om så kom Pedro över  till henne samma kväll. Han var en mycket bra lyssnare när Saga kände att hon behövde ventilera sina frustrerade känslor kring Viktors svineri.
-Jag fattar det bara inte, spottade Saga ur sig. Att jag kunde vara så dum! Han blåste mig verkligen! Nu får det vara slut med det! Inga mer män för mig! Min karriär måste få komma först!
-Alla killar är inte sådana där svin försökte Pedro försvara. Jag vet åtminstone en som tycker du är alldeles fantastisk och som skulle gå genom vatten och eld för din skull. Saga hade just varit på väg att fräsa något annat, men kom alldeles av sig och tittade förvånat upp på Pedro. Med ett mjukt leende böjde han sig framåt och pussade henne lätt på kinden.
-Det är inte bara clowner som finner damen alldeles förtjusande.
Saga började fnittra hejdlöst. Pedro visste alltid vad han skulle säga för att få henne på bättre humör!
-Du jag måste dra, sa han sedan. Saker att göra, platser att besöka du vet.
-Självklart...!
-Men du, jag skall ha en liten Halloween middag för de närmaste imorgon. Kan inte du svida om till något riktigt skrämmande och hänga på du också? Så glömmer vi allt trist som hänt?
-Jag skulle behöva en riktig härlig bal på slottet instämde Saga. Vilket klockslag?

 Saga hade inte så svårt att bestämma sig för kostym när hon skulle gå på Pedro's Halloween-fest. En kommando-soldat i full kontroll, vad annars? Pedro, tja han verkade ta det där med utklädning ett steg längre. Han hade klätt ut sig till Zebra... Han höll på att lägga de sista fingrarna på kvällens snacks när Saga dök upp. Men släppte allt han hade för händer när han såg Saga och gav henne en varm kram.
-Hej du, sa han och log. Vad tjusig du är då? Rena rama Rambo ju! Tack för att du kom förresten.
Saga försökte hålla tillbaka ett leende men det var svårt när han var så där charmig.
-Tack! Du är inte så pjåkig själv! Vad skall du föreställa? Ett övergångställe?
-Hey! Du skall veta att jag kämpat länge för att få varje rand på exakt rätt ställe innan du kom hit. Zebran i mig skulle bli förolämpad om han hörde.

 -Förresten sa Pedro sedan, liksom i förbigående. Det är någon här som jag skulle vilja att du träffade.
Han gick ut i vardagsrummet och tog ett gråtande knyte från en något äldre brunett. Först nu insåg Saga att det var en bebis som grät.
-Saga, möt den andra kärleken i mitt liv: Zed, min son...
Hon visste inte alls vad hon skulle säga, men fick inte chansen att tänka ut något heller för plötsligt så höll hon en varm gosig bebis i sina armar. Det kändes nästan som hon skulle kvävas. Hade hon gått på samma nit - IGEN? Med en halvkvävd ursäkt så gav hon tillbaka bebisen till Pedro och rusade in på toaletten med tårarna brännandes precis bakom ögonlocken.

Det var en skön höst-eftermiddag, så efter att ha torkat bort det värsta av sminket och bytt om till mer vardagliga kläder så satte de sig båda ute på veranda-trappen. Tystnaden var så tryckande och tjock dem emellan att den nästan gick att skära genom med kniv.
-Jahapp - Pedro Herrera - älskare och pappa. Allt i ett läckert paket, försökte Saga skojja men kände att det hela f öll ganska platt. Något mer du inte har berättat? Fler skelett i garderoben?
Pedro suckade och blundande som för att samla tankarna.
-Vad kan jag säga, mer än att jag var ung och dum... Jag trodde jag mött den eviga kärleken. Men det visade sig att jag inte var redo att binda mig.
-Så ung kan du inte ha varit. Det måste ju ha varit bara 2 år sedan eller så? Saga kämpade verkligen för att förstå.
-Vad kan jag säga  mer än att Zed verkligen är bland det bästa som hänt mig. Att bli tillsammans med Mirre var det inte. Det är slut nu. Jag väntar fortfarande på att hitta den rätte...
Det gjorde så ont i hjärtat på Saga att se Pedros förhoppningsfulla ögon. Nästan som hos en hundvalp. Men hon kände att hon verkligen inte hade plats för något mer i sitt liv mer än hennes stora mål inom politiken. För många gånger hade hon låtit känslorna komma emellan.
-Jag är inte ute efter en relation eller att binda mig. Inte efter Viktor. Mina mål är mycket viktigare än så för mig. Men jag tyckre jätte-mycket om dig. Just nu - du och jag - kan vi inte bara fortsätta ha det kul och se vart det leder istället?
Hon såg att han inte riktigt höll med henne. Men han sa istället:
-OK, om det är så du vill ha det. Freinds with benefits. Det kan jag nöja mig med. Zed är ändå det största i mitt liv också.
-Vet du om att du verkligen är för bra för att vara sann?
-Jo, de har visst sagt  det flickorna.
Saga skrattade, lätt om hjärtat och lät Pedro varsamt kyssa henne där ute på verandan.